TENS

FysioCare riktar sig inte enbart mot företag, idrottsmän och idrottsföreningar. Självklart kan du som privatperson, vare sig du är idrottsligt aktiv eller inte, komma till oss för bedömning och behandling. Vi har lång erfarenhet av patienter med besvär från rygg/nacke, leder och muskler. Vårt mål är att snabbt kunna erbjuda dig en tid för en första bedömning/behandling och därefter fortsatt behandling med hög kvalitet alternativt slussa dig vidare i vårdkedjan.

Metodbeskrivning
TENS används vid både akuta och långvariga smärttillstånd, framförallt när smärtan har sitt ursprung i leder, skelett, muskler, hud, viscera eller i nervsystemet, dvs. såväl nociceptiv som neurogen smärta. Metoden har även visat sig ge smärtlindring och förbättrad sårläkning vid perifera cirkulationsrubbningar och är effektiv vid behandling av illamående. TENS kan räcka som enda behandlingsform, men kan också vara ett värdefullt komplement till annan farmakologisk och/eller fysikalisk behandling. TENS går bra att kombinera med all annan form av behandling t.ex. farmakologisk behandling och akupunktur.

Förklaringsgrund
Vid TENS utnyttjas nervsystemets egna smärthämmande mekanismer. Detta sker på två sätt: Högfrekvent TENS bygger på Gate Control-teorin, en hypotes av Melzack & Wall som framlades 1965. De beskrev att aktiviteten i grova, inåtledande nervtrådar (A-beta-fibrer som förmedlar tryck, beröring och vibration) hämmar impulsöverföringen i smärtbanorna redan på ryggmärgsnivå, i första omkopplingsstationen. De grova nervtrådarna har en låg tröskel för elektrisk stimulering och kan därför aktiveras genom stimulering med hudelektroder. Vanligen används en stimuleringsfrekvens på 50-120 Hz. För att försöka förbättra behandlingsresultaten utvecklades en annan form av TENS, s.k. lågfrekvent, akupunkturliknande TENS. Vid lågfrekvent TENS stimuleras motoriska efferenter (A-alfa-fibrer) på muskeln i det smärtande området så att synbara muskelkontraktioner uppstår. Smärtlindring med lågfrekvent TENS sägs uppkomma genom frisättning av kroppens egna, morfinliknande ämnen, endorfiner. Vanligen används en stimuleringsfrekvens på 2 Hz.

Behandling med TENS
För att TENS ska ge gott resultat är individanpassad och omsorgsfull utprovning viktig. TENS-behandlingen ska ordineras och utprovas av läkare, sjuksköterska, sjukgymnast eller annan medicinskt utbildad personal.

Högfrekvent stimulering
När använder jag högfrekvent stimulering?
Erfarenheterna visar att högfrekvent stimulering ofta är den mest effektiva vid artros, arthrit, lumbago, cervicalgi, graviditetsrelaterade rygg- och bäckensmärtor, förlossningssmärtor, menssmärtor, fraktursmärtor samt postoperativa smärtor.
Var placeras elektroderna?
Elektroderna placeras som regel över eller i närheten av det smärtande området eller över ett område som är segmentellt relaterat till smärtområdet. Den negativa elektroden placeras om möjligt över den mest smärtsamma punkten. Avståndet mellan elektroderna ska vara minimum 3 cm och maximum 30 cm.
Hur ska stimuleringen kännas?
Strömstyrkan justeras så att stimuleringen ger starka men behagliga parestesier, pirrningar,inom området för smärtan. Observera att det vid behandling med högfrekvent stimulering är viktigt att patienten har en normal beröringssensibilitet i området där elektroderna placeras.
Hur länge ska jag stimulera?
Liksom smärtlindrande läkemedel ger TENS en tillfällig smärtlindring som dock kan kvarstå i flera timmar. Vanligen behandlar man 30-60 minuter, 2-4 gånger dagligen. Vid högfrekvent stimulering får en del patienter endast smärtlindring under stimuleringen, vilket medför att stimuleringstiden kan bli flera timmar per dag. Induktionstiden för att uppnå smärtlindring varierar från omedelbar effekt upp till någon timme.

Pulsbreddsmodulerad högfrekvent stimulering
När använder jag pulsbreddsmodulerad högfrekvent stimulering?
Pulsbreddsmodulerad högfrekvent stimulering är en typ av högfrekvent stimulering där pulsbredden varierar kontinuerligt. Detta ger en böljande känsla, vilket kan kännas behagligare än en konstant pulsbredd. Pulsbreddsmodulerad högfrekvent stimulering används vid samma indikationer som högfrekvent stimulering - se därför "Högfrekvent stimulering" för ytterligare information.

Lågfrekvent stimulering
När använder jag lågfrekvent stimulering?
Lågfrekvent stimulering är oftast mest effektivt vid utstrålande (projicerade) smärtor i armar eller ben (rhizopati), vid tillstånd med nedsatt eller förändrad beröringssensibilitet, vid djup muskelsmärta, ischemisk extremitetssmärta eller när eftereffekten från högfrekvent TENS är kort. Synliga muskelkontraktioner eftersträvas i de muskler som är segmentellt relaterade till det smärtande området (myotom).
Var placeras elektroderna?
Elektroderna placeras över motoriska nerver eller stora muskelgrupper. När motoriska nerver stimuleras bör elektroderna placeras över muskelbuken med den negativa elektroden över motorpunkten.

Hur stark ska stimuleringen vara?
Stimuleringen ska kännas behaglig och ge synliga muskelkontraktioner. Tänk på att patienten ofta känner stimuleringen tydligt innan man ser kontraktionen.
Hur länge ska jag stimulera?
Vid lågfrekvent stimulering är behandlingstiden 20-45 minuter, 3 ggr/dag. Tänk på att lång stimuleringstid kan ge träningsvärk. Börja därför med en kortare behandlingstid som sedan trappas upp och avsluta behandlingen med muskeltöjning.

Blandad frekvensstimulering
När använder jag blandad frekvensstimulering?
Vid blandad frekvensstimulering aktiveras muskelnerver (2 Hz) samtidigt som grova beröringsnerver stimuleras (15 Hz eller 80 Hz). Stimuleringen växlar mellan de olika frekvenserna var tredje sekund. Detta ger en kombination av högfrekvent och lågfrekvent stimulering vilket kan leda till en effektivare behandling. 

Hudelektroder
Vid TENS kan kolgummielektroder och gel eller självhäftande elektroder användas.Kolgummielektroderna finns i olika storlekar. De ledande egenskaperna försämras efter hand och elektroderna bör bytas efter 4-6 månaders användning. Använd kolgummielektroder med klistrande gel (Tacgel) eller med elektrodgel (Blågel). Används elektrodgel (Blågel) bör elektroderna fästas med tejp.De självhäftande flergångselektroderna finns i flera kvaliteter och storlekar. Livslängden för de självhäftande elektroderna är starkt beroende av skötsel men räcker normalt ca. 1 månad. Om man använder TENS ofta och under lång tid är det viktigt att låta huden under elektroden vila mellan behandlingarna. Försök även att variera elektrodplaceringarna lite så att elektroderna inte placeras exakt på samma hudområde varje gång.

Adaptation
Graden av smärtlindring avtar i vissa fall med tiden, dvs. TENS kan ha mindre effekt efter lång tids användning. För att minska risken för toleransutveckling kan följande åtgärder vidtas: 

• Gör täta uppföljningar.
• Lär patienten använda olika stimuleringssätt.
• Variera elektrodplaceringen.
• Om patienten trots ovanstående åtgärder får sämre eller ingen effekt av TENS- behandlingen, gör ett uppehåll i 1-2 veckor för att sedan återuppta TENS-behandlingen.

Uppföljning
Uppföljning ska göras med täta intervall. Vid långvarig smärta kan det behövas fem till tio behandlingar innan resultat erhålls, vid vissa diagnoser, t.ex. knäartros, ännu fler. Varje elektrodplacering utvärderas efter minst 30 minuters stimulering. Ibland måste olika elektrodplaceringar testas för att uppnå ett optimalt resultat. Om patienten kan hantera stimulatorn efter en första instruktion, gör en uppföljning inom en vecka. Därefter bör uppföljningarna göras efter en månad, tre månader, sex månader och ett år. Vanligtvis har utprovaren uppföljningsansvar.

Kontraindikationer

1. Personer med pacemaker, intrakardiell defibrillator eller andra aktiva implantat skall inte behandlas med TENS.
2. Försiktighet under graviditetens tre första månader.
3. Vid graviditet och förlossning bör ett elektrodpar ej kopplas ihop över magen.
4. Stimulera inte nära glomus caroticus, på halsen nära carotiskärlen, då blodtrycksfall kan uppstå.